32. Jag lär mej - massor

Bilden visar stensöta och ginko biloba-bär, vars frön är bra käk för min huvudperson Drako, en vingbeklädd dinosaurie från Juratiden.

Mina huvudkaraktärer lämnar Sverige för att förbättra världen. Nåja, i alla fall Europa. Som författare följer jag dem i hasorna, ungefär som en dokumentärfilmare. Det är ett lärorikt förhållningssätt. Här är två exempel.


Om långfärdsflygning

Huvudkaraktärerna Set, Drako och ungkorparna, Sets söner, har försetts med hängivna lokala färdledare till flygturen över Östersjön. Jag föreställer mej hur det är att flyga över öppet hav med stegrande sidvind och ett hotande regn i horisonten. Om de inte pinnar på är regn och blåst över dem. Nu har de flugit från Lund över Bornholmsgattet och mellanlandat på Bornholm. Färdledaren kollar hur det är med orken och träningsvärken. Och jodå, det spänner rejält i högervingens fäste. Efter att ha käkat ger de sig omgående av över Borholmsbäckenet. De får nya förhållningsorder att ligga i "lä" bakom Drako, som agerar "isbrytare", i V-formation och roterande platsbyte varje halvtimme. Det minskar energiåtgången med 40%. Och ja, det är inte jag som står för det kunnandet om skonsam flygning, det är min skrivkompis Gemini som bjuder mig den lärdomen.


Om maten

Vart de än landar servar de lokala stödgrupperna med närinsriktig kost, anpassad till respektive art, alltså korp respektive dinosaurie/drake. Huvudpersonen, tillika busfröet Drako får ginko biloba-frön och rotstockar av stensöta medan ideologen, korpen Set får ollon och fallfrukt och, älsklingsrätten, rå lever från småvilt.
När jag kollade bild på ginko biloba anade jag oråd. De ser ju ut som gula körsbär. Då borde de vara gömfröiga, ett växtsläkte som inte fanns på juratiden. Så jag frågade skrivkompisen igen och fick veta: Ginko biloba är nakenfröiga med ett köttigt fröhölje, som ruttnar bort om de ligger på marken ett tag. Själva fröet, eller ginko-nöten, är paleo-botaniskt korrekt och bra föda för en växtätande dinosaurie från juratiden. Min Drako får alltså frossa i den delikatessen.

Sånt får jag veta när jag ber om förslag på vad arterna gillar och behöver. Att korpar älskar fallfrukt förvånar inte, men att de älskar rå lever hade jag inte en aning om. Att dinosaurier inte äter fallfrukt blir rimligt, för frukt, alltså gömfröiga växter, fanns inte på jura-tiden. Men att jura-tidens nakenfröiga växter kan likna nutidens gömfröiga, det visste jag inte heller.

De här lärdomarna roar mej och gör att jag vill fortsätta att följa mina karaktärer i hasorna. Snart har de flugit över Borholmsgattet och landar i Polen och då blir det språkförbistring att ta itu med. Det blir nog skoj det med.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

20. Svar från förlag

11 Uppläsare

9 Paralellberättelse