28. Berättarperspektiv
Göra litteratur av synopsis
Jag sitter med min synopsis och gör litteratur av den. För den som undrar, synopsis är en sammanfattning av bokens händelseförlopp. När bokprojektet fortfarande var barnbok srev jag så att huvudpersonen Drako genomgående var berättare av allt som händer, i presens (nutid) för att få bra närvaro i storyn.
Nu är storyn bredare, fler kataktärer är inblandade och ibland händer saker där Drako inte är med, ibland inte ens vet om att de sker. Jag inser att det inte funkar längre att ha en enda berättare.
Berättarperspektiv
Fördelarna med att ha en presensberättare är läsarens känsla av närvaro i det som sker.
Jag experimenterar. Ger fler karaktärer statusen av att vara berättare. Testar också motvilligt att ha en allvetande berättare. Det innebär att jag nu hanterar flera varianter av samma sekvens. Sekvens för sekvens.
Om det redan innan var mycket att hålla reda på i den komplexa storyn, så innebär det här ytterligare "sten på börda".
Men å andra sidan, jag roas av att utforska de olika karaktärernas upplevelse av samma händelseförlopp. Det ger mej en djupare förståelse för vad de är med om och vart storyn tar vägen utifrån olika berättarperspektiv.
Men jag börjar luta åt ett visst håll. Nämligen att blanda friskt bland perspektiven, alltså mellan en allvetande och flera involverad berättare. Allvetaren kan förklara samband som karaktärena inte själva förstår.
Får man ha så här roligt?
Tidigare bloggar i serien
Kommentarer
Skicka en kommentar