26. Impass

Tänkaren och sittande kvinna, ca 11 cm hög skulptur  från nuvarande Rumänien, ca 5000 år f Kr.


Astrött

Efter intensivt jobbande som tentavärd och, faktiskt, författande i ett tänkande stadium, satt jag hemma i min soffa och bara stirrade rakt fram. Astrött på hjärnan som inte orkar med mej. Det råkade vara på nationaldagen. Jag lät tankarna sväva fritt osensurerat och så kom det sig att jag mindes en tid för några bokprojekt sedan. 


Ett tidigare barnboksprojekt

Även då handlade det om en barnbok, som kom fram till manusinlämning och flertalet refuseringar, och där ingen accepterade. Det började med att mitt barnbarn blev skräckslagen inför fästingvaccinering, en rädsla som hon till slut övervann, och jag spann vidare till att hon blev intresserad av bakterier, virus, smittor, vaccin och resistens... och sen flödade det på. I min fantasi blev hon till slut intresserad av de globala hälsoutmaningarna, typ pandemier, resistens och så. Till slut blev hon en talesperson för de globala hälsoutmaningarna, stor kändis likt typ Greta Thunberg. Det här var till och med strax före covid-pandemin, så temat hade relativt bra timing. Jag tänkte att jag kan ta nya tag lite senare, men jag tappade farten och ägnade mej istället åt att skriva Gul Jonne, som faktiskt blev av, som pappersbok, e-bok och ljudbok. Boken om det vaccinerade barnbarnet är alltså outgiven. Än så länge.


Min fantasi svämmar över

Nåväl.  Åter till nutid. Jag satt i soffan och tänkte att min fantasi liksom svämmade över alla bräddar. Är det så att det jag nu skriver för bok 2 och 3 i mitt Drake-projekt också svämmar över alla bräddar? Jag skrev till Gemini och frågade. För säkerhets skull bad jag honom skippa det sedvanliga berömmet av mina nya tankar, och ikläda sig rollen av en sträv förläggare. Som vanligt tog det max 15 sekunder: 

Det korta svaret var: Ja, du håller på att gå i exakt samma fälla som med ditt förra manus. Det följdes av en analys, att förläggare inte uppskattar genre-slirning och målgruppskrock, för då vet de inte hur boken ska lanseras. Och så kom han med förslag på hur jag skulle kunna rädda projektet. Stora släggan, liksom. Skippa ditt, skippa datt och fokusera på dutt. I vansinnigt lång analyserande text med motiveringar och med ändringsförslag.

Då insåg jag att jag skulle behöva några dagar att smälta budskapet och att jag nog är helt fel ute. Men efter några dagar var jag inte lika säker längre. Kluven mellan två hötappar. Följa mitt hjärtas kreativitet eller vara marknadssmart?

Dessutom ogillar jag skarpt när Gemini tar sig friheten att, oombedd, föreslå hur jag ska gå videre. Peka på skevheter - ja, det var det jag bad om. Men föreslå åtgärder, nej, det förbehåller jag mej som författare. Och det var inte måtta på hur han, sida upp och sida ner, analyserade synopsis (från gamla inakutella dokument)  och föreslog.  Snacka om att svämma över. Jag bad honom i princip att hålla käften. 


Impass

Nu konstaterar jag att jag är i ett författandets "impass". Översatt till svenska: dödläge, återvändsgränd, men den översättningen gillar jag inte. Jag skulle vilja säga vänteläge, eller vänta-in-läge. Och jag tänker ge mej gott om tid för det. Det blir bra med sommaruppehåll, vila för hjärnan, och att i lugn och ro invänta vad JAG vill göra åt synopsis framöver. Min plan är fortfarande att lämna manus till förlag (som ger ut svenska barnböcker) i augusti-september.

Med det sagt tar jag paus i bloggandet över sommaren och återkommer till hösten. 


Ha en fin sommar!





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

20. Svar från förlag

Bild
Jag lämnade in manuset en onsdag och dan därpå åkte jag på minisemester till Köpenhamn. Här ska passas på att vila och väntas på svar i 6-10 veckor. Minst.  Svar redan dan därpå Döm av min förvåning när jag fick svar redan dan därpå, torsdag.  "Hej Bente Kaj, Tack för ditt mejl och ditt barnboksmanus Vingarna lyfter. Vår barnboksutgivning består nästan uteslutande av översatt litteratur och med en ytterst liten andel skönlitterära böcker för den här ålderskategorin så är vi tyvärr inte rätt förlag för din bok. Vi ber i stället att få önska lycka till hos någon av våra trevliga branschkollegor. Bästa hälsningar, Manusredaktionen  Lind & Co" Den såg jag inte komma Va, är jag refuserad för att jag skriver på svenska?!! Ingenstans har jag uppfattat att Lind & co nästan bara ger ut översatta barnböcker. Googlar man så är svaret att Lind & co har omfattande utgivning av svenska barnböcker. Men om man tittar på hemsidan med särskilda skarpögda utlands-glasögon, så sy...
Läs mer

11 Uppläsare

Bild
Ett första röstprov- av en man Jag bjöd in Henrik  på middag och provläsning.    Jodå, Henrik kom, gärna, lagade maten till kulinarisk nivå (för den som inte vet, han är före detta kock på elitnivå), men han var betydligt mer motsträvig till att provläsa. Jag ville åt hans Solna-tugg och han klagade på att han inte fick tillstymmelse till förberedelsetid.    "Jag vill bara spela in din röst för att förstå om den passar i sammanhanget." "Men den har du ju inspelad timtals sen tidigare", tyckte han.  Det har han har rätt i, jag intervjuade honom inför arbetet med Gul jonne och har därför många 10-tals timmar inspelning med hans röst. Men jag stod på mej och han läste.  Dessutom skummade han igenom hela manuset. Min förhoppning var, förutom få höra hans röst i detta nya sammanhang, att han skulle komma med tokiga uppslag, idéer eller ifrågasättande.  Några nya idéer kom han inte med, men han pekade på inkonsekvenser i manuset. T ex att Drako kan fly...
Läs mer

9 Paralellberättelse

Bild
Början på en parallellberättelse är född I bloggen nr  7 Dummy och dramaturgi  skrev jag att en ny tanke gjorde entré i min hjärna. Den om att ha en ordlös parallellberättelse. Nu är idén delvis kläckt, och det är inte av mej. Men jag var en välkomnande barnmorska till idén. I slutet av januari träffades Henrik och jag över en öl och en hamburgare på en ganska nyöppnad krog i närheten. Henrik är huvudpersonen i min roman  Gul jonne som kom ut för några år sedan och han är numera en god vän. Vi umgås då och då, oftast över en öl, och då brukar vi berätta om vad som sig tilldragit haver sen sist i våra väldigt olika liv, han glassmaskinteknikerns och jag författarens. Så jag berättade om min nuvarande författarbubbla och om de första trevande stegen att skriva manus. Jag berättade om berättarperspektivet,  om draken som huvudrollsinnehavare och berättarröst, med tvillingarna som sidekick,  och de första sidorna i manuset. Han fnissade lite. Och så sa han: ...
Läs mer