10 Berättare
Klamp, klamp, klamp!
Vem fan väcker mig ur sköna sömnen?
Duns duns
Tänk om en hungrig Torvosaurus glider förbi? Då blir man lunch direkt.
Duns duns
Noll respekt för vilan!
Duns duns
Bäst jag knackar så de fattar att de stör.
KNACK!
Oops, skalet spricker. Det blir ett hål. Ett öga stirrar på mig. Jag ska just till att säga nåt, men ögat hinner före.
”Vad äj du föj nåt?”
”Jag e en drake, en Draconyx. Och vad e du då?”
”Jag äj T1! Sej du inte att jag äj en människa?”
”Jag e nykläckt, vettu. Du e den första jag ser. Men vissa grejer känns ändå bekanta, och du e definitivt inte en av dem.”
”Jag fattaj. Du sej inte ut som folk du hellej. Lite lökig, faktiskt.”
”Ser jag dubbelt? E du två?”
”Nä, vi är två olika. Tvillingar, enäggs. Kommer från samma ägg liksom. T2 heter jag.”
”Jahaa. Jag fattar.”
Tankebubbla. Tvillingar på väg ut ur ett ägg.
”Brr. Jag fryser. Torka mig! Och jag e helt tom i kistan, ge mig käk! NU!”
”Vad ätej du då?”
”Bara det vanliga, ormbunkar och sånt. Veggie, vettu?”
Signe torkar draken med sin tröja och stoppar honom i sin ryggsäck. De går hemåt.
Just då störtdyker en stor svart ande ner mot mig från skyn.
Kommentarer
Skicka en kommentar