25. Verktyg

För en tid sedan satt jag som tentavärd och grubblade över mitt synopsisarbete med den komplexa resan i bok 2 och 3.  Hjärntrötten gör att jag inte orkar hålla alla trådar i huvudet och så här satt jag och tänkte. 


Visualisering

Jag behöver visualisera. Skulle behöva blädderblock att drapera min lägenhet med. Ett blad per stopp i resan, och stoppen, ja dom är sisådär 8 stopp i respektive bok 2 och 3 och dom ska visas i ordningsföljd. Det har jag inte plats för i min lägenhet. Postitlappar? Räcker inte. Jag skulle behöva nån digital motsvarighet i visualiserandet. 

När den tanken väl var tänkt, var steget inte långt bort från att fråga min skrivkopis Gemini, som är väl förtrogen med mitt manusarbete, om det finns sådana program. Och det gjorde det ju. Såklart. Varför har jag inte tänkt på det förut?


Program

Det finns tre program som passar mitt projekt, menade han. Plottr, Miro och Google My Map. Jag frågade också om jag kan använda min androida mobil, min iPad och PC om vartannat.

Svar: Ja, alla tre fungerar på dator, padda och mobil, men de har helt olika styrkor och svagheter beroende på hur du vill skissa och bygga vidare. Eftersom du arbetar med ett synopsis där du vill kunna kasta om händelser, lägga till nya idéer om SANN-nätverket och snabbt anteckna på språng, blir skillnaderna i användarvänlighet tydliga. Och så gjorde han en lång rankad lista med för- och nackdelar.

Men, vis av tidigare erfarenhet att inte ha utrett frågan tillräckligt, kom jag även på att fråga om jag kan jobba offline, och då, minsann, blev svaret annorlunda. 

Kombinationen av PC + iPad + Android + offline-läge + molnsynk är tyvärr den absolut svåraste nöten att knäcka inom mjukvara. De flesta program väljer antingen bort Android (Apple-exklusiva), väljer bort offline-läge (som Miro) eller kräver att man alltid är uppkopplad för att synka.

Utifrån dina specifika krav för bok 2 och 3, faller de bästa alternativen ut så här: Xmind, Plottr (Pro Premium) och Obsidian (med synk) och så kom en lista med nya för- och nackdelar. Han rekommenderade Xmind.

Morgonen därpå frågade jag Gemini om det fanns nåt program inom ramen för mitt abonnemang Google Workspace. Det gjorde det. Word och Excel. De behärskar jag bra. Kanske landar jag i att använda word, trots allt.  

Ytterligare nån tentavärdsdag senare, ja ja satt med mobilen och ville påbörja samlandet av alla trådar, t ex hyss, sociala möten, dinosauriefyndigheter... inför synopsisgenomgången, så undrade jag igen. 

Finns det verkligen inte en liten behändig app jag kan jobba i, här och nu, i mobilen?
Då dök Miro upp igen. Enkel att ladda upp, enkel att anväda, kan läggas på drive. Behöver fota av för att Gemini ska kunna se. Nu jäklar ska jag få överblick. Med full av entusiasm började jag blippa i mobilen. Så lätt att ladda upp. Så lätt att börja. 

Men sen! Tutorials. Ser inte i mobilen vad jag ser på datorskärmen. Där gick nån dag av frustration och så på det igen. Va fan, var är verktygsfälten i mobilen? Mitt hjärntrötta jag börjar ifrågasätta valet. Åter en Gemini-fråga. Jo menyerna finns, men är gömda bakom nånstans och ... nej. Jag orkar inte. 


Lång väg till egen farstu

Det får bli word med bra rubriker som gör att jag lätt kan hoppa hit och dit i texten. Jag jobbade så med min förra bok på långt mer än 400 sidor och det funkade alldeles utmärkt att hoppa runt i den texten. Så nu är det definitivt. Jag väljer att jobba i word helt enklet för att jag inte orkar lära nytt. 
Det här kallar jag "Lång väg till egen farstu".




 
 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

20. Svar från förlag

Bild
Jag lämnade in manuset en onsdag och dan därpå åkte jag på minisemester till Köpenhamn. Här ska passas på att vila och väntas på svar i 6-10 veckor. Minst.  Svar redan dan därpå Döm av min förvåning när jag fick svar redan dan därpå, torsdag.  "Hej Bente Kaj, Tack för ditt mejl och ditt barnboksmanus Vingarna lyfter. Vår barnboksutgivning består nästan uteslutande av översatt litteratur och med en ytterst liten andel skönlitterära böcker för den här ålderskategorin så är vi tyvärr inte rätt förlag för din bok. Vi ber i stället att få önska lycka till hos någon av våra trevliga branschkollegor. Bästa hälsningar, Manusredaktionen  Lind & Co" Den såg jag inte komma Va, är jag refuserad för att jag skriver på svenska?!! Ingenstans har jag uppfattat att Lind & co nästan bara ger ut översatta barnböcker. Googlar man så är svaret att Lind & co har omfattande utgivning av svenska barnböcker. Men om man tittar på hemsidan med särskilda skarpögda utlands-glasögon, så sy...
Läs mer

11 Uppläsare

Bild
Ett första röstprov- av en man Jag bjöd in Henrik  på middag och provläsning.    Jodå, Henrik kom, gärna, lagade maten till kulinarisk nivå (för den som inte vet, han är före detta kock på elitnivå), men han var betydligt mer motsträvig till att provläsa. Jag ville åt hans Solna-tugg och han klagade på att han inte fick tillstymmelse till förberedelsetid.    "Jag vill bara spela in din röst för att förstå om den passar i sammanhanget." "Men den har du ju inspelad timtals sen tidigare", tyckte han.  Det har han har rätt i, jag intervjuade honom inför arbetet med Gul jonne och har därför många 10-tals timmar inspelning med hans röst. Men jag stod på mej och han läste.  Dessutom skummade han igenom hela manuset. Min förhoppning var, förutom få höra hans röst i detta nya sammanhang, att han skulle komma med tokiga uppslag, idéer eller ifrågasättande.  Några nya idéer kom han inte med, men han pekade på inkonsekvenser i manuset. T ex att Drako kan fly...
Läs mer

9 Paralellberättelse

Bild
Början på en parallellberättelse är född I bloggen nr  7 Dummy och dramaturgi  skrev jag att en ny tanke gjorde entré i min hjärna. Den om att ha en ordlös parallellberättelse. Nu är idén delvis kläckt, och det är inte av mej. Men jag var en välkomnande barnmorska till idén. I slutet av januari träffades Henrik och jag över en öl och en hamburgare på en ganska nyöppnad krog i närheten. Henrik är huvudpersonen i min roman  Gul jonne som kom ut för några år sedan och han är numera en god vän. Vi umgås då och då, oftast över en öl, och då brukar vi berätta om vad som sig tilldragit haver sen sist i våra väldigt olika liv, han glassmaskinteknikerns och jag författarens. Så jag berättade om min nuvarande författarbubbla och om de första trevande stegen att skriva manus. Jag berättade om berättarperspektivet,  om draken som huvudrollsinnehavare och berättarröst, med tvillingarna som sidekick,  och de första sidorna i manuset. Han fnissade lite. Och så sa han: ...
Läs mer