21. En kulturpolitisk betraktelse

Det här inlägget är en utsvävning i det blå, där jag egentligen varken har kunskap eller ork att vara. Men iaktta en liten stund, det kan jag. Därför kommer här en kulturpolitisk betraktelse som visar på villkor för oss som vill in i barnboksbranschen. 


Bakgrund

Jag blev alltså refuserad med motiveringen att förlaget inte ger ut svenska barnböcker nästan alls. Och jag började undra hur det kommer sig. Svaret är att allt fler förlag använder en affärsmodell där de köper rätten att översätta och ge ut utländsk litteratur. Det minimerar risken och fördelar kostnaderna. Begripligt. Inget att säga något om till det enskilda förlaget. Som mångårig företagare begriper jag det här. 


En affärsmodell - med konsekvenser

Gemini förklarar mekanismerna:
Här är en analys av de mekanismer som skapar den frustration du upplever – det som du kallar för "politik" och villkor i branschen:

Riskminimering genom standardisering
Förlagens affärsmodeller är i stor utsträckning byggda för att hantera risker. Ett nyskrivet originalmanus från en (i deras ögon) ny eller okänd aktör innebär en hög osäkerhet:

Produktionskostnader: Att utveckla något unikt – som en bok med inbakat ljud och interaktiva element – kräver en helt annan typ av projektledning, teknisk kompetens och investering än vad ett standardiserat format kräver.

Processen: Traditionella förlag har "rör" (pipelines) för hur en bok ska produceras. När ett projekt inte passar i röret uppstår friktion. De vill ha manus som kan pressas genom deras existerande formgivnings- och distributionsapparater med minimalt avsteg från standard.

Samproduktion: När förlag pekar på samproduktioner (co-editions) som en viktig del av utgivningen handlar det om att sprida de fasta kostnaderna över flera marknader.

Ekonomisk logik: Om man köper rättigheterna till en bok från utlandet är illustrationerna och formgivningen redan klara. Man köper en färdig produkt som bara behöver översättas.

Konsekvens: Det skapar en marknadsskevhet där utländska licenser (särskilt inom barnboksegmentet) blir ekonomiskt mer attraktiva än inhemska original, eftersom de senare kräver en fullskalig, lokal investering från grunden.

Spänningen mellan kultur och kapital: Den grundläggande konflikten i bokbranschen är klyftan mellan boken som kulturell artefakt (vilket kräver konstnärlig frihet och innovation) och boken som konsumtionsvara (vilket kräver förutsägbarhet och hög vinstmarginal).


En katastrof i antågande?

Hur blir det då om allt fler förlag anammar affärsmodellen i fråga? Innebär det en katastrof för den svenska barnboken? Den fina, välrenommerade. Det svenska barnboksundret.
Jag vill förstå de övergripande trenderna och frågar Gemini igen. Hur har det sett ut för den svenska barn- och ungdomsboken de senaste 50 åren och vart bär det hän, sett i ett globalt perspektiv?


Den svenska barnbokens plats i världen då - nu - sedan

Svensk barn- och ungdomslitteratur har varit vår absolut största och mest stabila litterära exportframgång under de senaste 50 åren. Barn- och ungdomslitteratur har ofta stått för över 50 % av den totala svenska litteraturexporten (räknat i antal översatta titlar). 

Trend. I takt med att stora internationella förlagskoncerner köper upp mindre aktörer, ser vi en tendens att de hellre satsar på globala storsäljare (ofta anglosaxiska) än att curera lokala talanger för export.

Din iakttagelse om att affärsmodellen förändrats stämmer väl överens med att vi ser en ökad press på "säkra kort" även inom barnbokssegmentet, trots att historien visar att det är just det unikt svenska och "vågade" som har byggt vår internationella status.


Jaha!!!

Återigen, bra att veta. Dyster utveckling, tycker jag. 

Med det konstaterandet återvänder jag till skrivbordet. Delvis med nya tankar om mitt projekt. Delvis trevande. På ganska osäkra ben.





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

20. Svar från förlag

Bild
Jag lämnade in manuset en onsdag och dan därpå åkte jag på minisemester till Köpenhamn. Här ska passas på att vila och väntas på svar i 6-10 veckor. Minst.  Svar redan dan därpå Döm av min förvåning när jag fick svar redan dan därpå, torsdag.  "Hej Bente Kaj, Tack för ditt mejl och ditt barnboksmanus Vingarna lyfter. Vår barnboksutgivning består nästan uteslutande av översatt litteratur och med en ytterst liten andel skönlitterära böcker för den här ålderskategorin så är vi tyvärr inte rätt förlag för din bok. Vi ber i stället att få önska lycka till hos någon av våra trevliga branschkollegor. Bästa hälsningar, Manusredaktionen  Lind & Co" Den såg jag inte komma Va, är jag refuserad för att jag skriver på svenska?!! Ingenstans har jag uppfattat att Lind & co nästan bara ger ut översatta barnböcker. Googlar man så är svaret att Lind & co har omfattande utgivning av svenska barnböcker. Men om man tittar på hemsidan med särskilda skarpögda utlands-glasögon, så sy...
Läs mer

11 Uppläsare

Bild
Ett första röstprov- av en man Jag bjöd in Henrik  på middag och provläsning.    Jodå, Henrik kom, gärna, lagade maten till kulinarisk nivå (för den som inte vet, han är före detta kock på elitnivå), men han var betydligt mer motsträvig till att provläsa. Jag ville åt hans Solna-tugg och han klagade på att han inte fick tillstymmelse till förberedelsetid.    "Jag vill bara spela in din röst för att förstå om den passar i sammanhanget." "Men den har du ju inspelad timtals sen tidigare", tyckte han.  Det har han har rätt i, jag intervjuade honom inför arbetet med Gul jonne och har därför många 10-tals timmar inspelning med hans röst. Men jag stod på mej och han läste.  Dessutom skummade han igenom hela manuset. Min förhoppning var, förutom få höra hans röst i detta nya sammanhang, att han skulle komma med tokiga uppslag, idéer eller ifrågasättande.  Några nya idéer kom han inte med, men han pekade på inkonsekvenser i manuset. T ex att Drako kan fly...
Läs mer

9 Paralellberättelse

Bild
Början på en parallellberättelse är född I bloggen nr  7 Dummy och dramaturgi  skrev jag att en ny tanke gjorde entré i min hjärna. Den om att ha en ordlös parallellberättelse. Nu är idén delvis kläckt, och det är inte av mej. Men jag var en välkomnande barnmorska till idén. I slutet av januari träffades Henrik och jag över en öl och en hamburgare på en ganska nyöppnad krog i närheten. Henrik är huvudpersonen i min roman  Gul jonne som kom ut för några år sedan och han är numera en god vän. Vi umgås då och då, oftast över en öl, och då brukar vi berätta om vad som sig tilldragit haver sen sist i våra väldigt olika liv, han glassmaskinteknikerns och jag författarens. Så jag berättade om min nuvarande författarbubbla och om de första trevande stegen att skriva manus. Jag berättade om berättarperspektivet,  om draken som huvudrollsinnehavare och berättarröst, med tvillingarna som sidekick,  och de första sidorna i manuset. Han fnissade lite. Och så sa han: ...
Läs mer