3. Upprinnelsen

Upprinnelsen till berättelsen är mina promenader med barnbarnen för närmare 10 år sedan.

Mina tvillingbarnbarn hade sin dagmamma på ena sidan av Skytteholmsparken i Solna och själva bodde de i den andra änden. Jag bor mitt emellan. Det blev alltså dagliga turer för dem genom parken och ibland var det jag som hämtade.

En skulptur med drakägg
I Skytteholmsparken passerar man en skulptur med tre drakägg. De är skapade av ett par konstnärer, Nikolina Ställborn och Maya Mårtensson, i samarbete med förskoleklassen Morgonsol i Solna 2007. Varje gång måste barnbarnen kliva, hoppa, klättra och balansera på äggen en bra stund.




En vårvinterdag, när jag gick hem med barnen, stannade vi till i den gassande solen. Det var fortfarande ishalka på gräsmattan, men äggen var varma. 

Tänk om...

“Tänk, hur skulle det vara om det plötsligt hörs ett knackande inifrån, en spricka som rämnar i äggskalet, ett hål som bildas. 

Och att där inne syns ett … ÖGA! Som möter ena tvillingens öga." 

Dom stirrar förundrat på varandra. Ägget spricker upp och ut kommer en blöt, mager, bedrövlig och ilsken varelse. En krävande krabat ser dagens ljus. 

“Här har jag legat tillräckligt länge (mer än 150 miljoner år faktiskt)! Jag är hungrig! Och jag fryser, torka mej! Bär mej bort härifrån!”

Barnen och Draken blir bästisar, är fulla med lek och bus. Med åren börjar det skava, de utvecklas olika och till slut måste de skiljas för att må bra. Det blir ett vemodigt farväl.

En glad-sorglig berättelse att fylla med innehåll. Men vilken är målgruppen? Och hur ska den nå ut?


Tidigare bloggar i serien

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

20. Svar från förlag

Bild
Jag lämnade in manuset en onsdag och dan därpå åkte jag på minisemester till Köpenhamn. Här ska passas på att vila och väntas på svar i 6-10 veckor. Minst.  Svar redan dan därpå Döm av min förvåning när jag fick svar redan dan därpå, torsdag.  "Hej Bente Kaj, Tack för ditt mejl och ditt barnboksmanus Vingarna lyfter. Vår barnboksutgivning består nästan uteslutande av översatt litteratur och med en ytterst liten andel skönlitterära böcker för den här ålderskategorin så är vi tyvärr inte rätt förlag för din bok. Vi ber i stället att få önska lycka till hos någon av våra trevliga branschkollegor. Bästa hälsningar, Manusredaktionen  Lind & Co" Den såg jag inte komma Va, är jag refuserad för att jag skriver på svenska?!! Ingenstans har jag uppfattat att Lind & co nästan bara ger ut översatta barnböcker. Googlar man så är svaret att Lind & co har omfattande utgivning av svenska barnböcker. Men om man tittar på hemsidan med särskilda skarpögda utlands-glasögon, så sy...
Läs mer

11 Uppläsare

Bild
Ett första röstprov- av en man Jag bjöd in Henrik  på middag och provläsning.    Jodå, Henrik kom, gärna, lagade maten till kulinarisk nivå (för den som inte vet, han är före detta kock på elitnivå), men han var betydligt mer motsträvig till att provläsa. Jag ville åt hans Solna-tugg och han klagade på att han inte fick tillstymmelse till förberedelsetid.    "Jag vill bara spela in din röst för att förstå om den passar i sammanhanget." "Men den har du ju inspelad timtals sen tidigare", tyckte han.  Det har han har rätt i, jag intervjuade honom inför arbetet med Gul jonne och har därför många 10-tals timmar inspelning med hans röst. Men jag stod på mej och han läste.  Dessutom skummade han igenom hela manuset. Min förhoppning var, förutom få höra hans röst i detta nya sammanhang, att han skulle komma med tokiga uppslag, idéer eller ifrågasättande.  Några nya idéer kom han inte med, men han pekade på inkonsekvenser i manuset. T ex att Drako kan fly...
Läs mer

9 Paralellberättelse

Bild
Början på en parallellberättelse är född I bloggen nr  7 Dummy och dramaturgi  skrev jag att en ny tanke gjorde entré i min hjärna. Den om att ha en ordlös parallellberättelse. Nu är idén delvis kläckt, och det är inte av mej. Men jag var en välkomnande barnmorska till idén. I slutet av januari träffades Henrik och jag över en öl och en hamburgare på en ganska nyöppnad krog i närheten. Henrik är huvudpersonen i min roman  Gul jonne som kom ut för några år sedan och han är numera en god vän. Vi umgås då och då, oftast över en öl, och då brukar vi berätta om vad som sig tilldragit haver sen sist i våra väldigt olika liv, han glassmaskinteknikerns och jag författarens. Så jag berättade om min nuvarande författarbubbla och om de första trevande stegen att skriva manus. Jag berättade om berättarperspektivet,  om draken som huvudrollsinnehavare och berättarröst, med tvillingarna som sidekick,  och de första sidorna i manuset. Han fnissade lite. Och så sa han: ...
Läs mer