18. Utomstående granskning
Manuset har kommit till ett stadium då jag lämnat det ifrån mej för synpunkter. Det var definitivt ett steg där jag kände mej vilsen och tom. En kort stund.
En nätverkskompis, som läst manuset i ett tidigt skede, erbjöd en vän till honom som erfaren lektör - för deras vänskaps skull. Så nu är manuset skickat till min nätverkskompis, fvb till denna lektör.
Men som förberedelse på vad jag har att vänta, tog jag en vända med Gemini som hade följande kommentar, som var hjälpsam i att förstå vad jag kan vänta mej.
"En lektör som är van vid traditionella förlag kan ge
värdefull feedback på dramaturgi och karaktärsutveckling, men har sällan
verktygen att bedöma hur ljudet och det interaktiva påverkar läsupplevelsen."
Alltså bedömer hon nog texten, förmodligen inte modaliteten. Återstår att se vilket det blir, och jag är tacksam för vilket som.
När omdömet kom var jag rejält nervös. Min egen process handlade i tidsordning om 1) rädslan att bli totalsågad i alla avseenden, 2) punktvis uppskattad för valda delar i texten 3) respektfullt betraktande av min insats utifrån sin kompetens.
Jag kan nog säga att jag fick en blandning av 2) och 3). Jag har satt värde på både det hon skrev och det hon inte skrev, eller bara indirekt skrev.
Hon berömde min ambition och arbetsinsats, hon hade nöje av att läsa storyn i sin helhet och rekommenderade mera show-don´tell och en del annat.
Den stora förvirringen hade hon kring det jag skrev om i förra bloggen, om att den delvis är interaktiv och flerdimensionell och vem som är målgruppen. Jättebra kommentarer, det gör att jag behöver vara tydligare, men inte att backa.
Det har dragit igång en stridslysten kraft i mej, utan att jag har något att strida emot. Jag har varit med om det förr, bl a när jag skrev en avhandling under mina dåvarande studier i Organisation och systemvetenskap vid Gestaltakademin och Derby University i slutet av 2010-talet. Jag fick högsta betyg på avhandlingen, men själv var jag riktigt irriterad. Den bedömdes utifrån forskningsmetoden medan jag ansåg att min verkliga insats handlade om något helt annat som inte ens var omnämnt. Dessutom handlade det om hur man skriver avhandlingar. Jag ville göra en sammanfattning i form av en saga och ha bilder som berättade, men fick veta att "så gör man inte". Sånt ledde in mej på krigsstigen då. Jag har en hatkärlek till vad som anses som korrekt skrivsätt.
Och nu har jag gått och blivit krigisk igen, utan att jag har något att kriga emot. Vad jag förstår så har det inte något att göra med den feedback jag fick, utan hela situationen berör något som är viktigt för mej och som jag inte vill dagtinga med. Intressant att det bor ett litet krigiskt kraftpaket i en sån som mej. Och vad spännande det ska bli att se hur det går.
Jag grunnar på hur jag ska nå fler tyckar-kategorier, barnboksbibliotekarier och målgruppen själv, 6-9-åringar. Och om jag ska göra det över huvud taget. Om det får jag återkomma.
Tidigare bloggar i serien
Kommentarer
Skicka en kommentar