17. Interaktiv & flerdimensionell

Jag fortsätter att berätta om en, för mej, intressant tråd med Gemini, som jag påbörjade i förra bloggen 16. Vass fråga till Gemini. 


Interaktiv

Mot slutet av den tråden pratade vi om interaktivitet, som också är ett område där Gemini inte riktigt bottnar eftersom den innehåller oförutsägbarhet. Vi ping-pongade fram några uppslag till interaktiva moment i mitt manus, varav jag valde att konkretisera två. På en gång, utan tvekan. Och jag jublade inombords. (De andra var möjliga, men för tekniskt krångliga, de innehöll QR-koder och annat som jag bara halv-begriper).

De jag valde innebär att jag inledningsvis bjuder in läsaren/lyssnaren till att vara Drako-spanare på uppdrag av korpen Sot. (Ja kråkan Svart har gått och blivit korpen Sot, men det är en annan historia som jag inte drar här.) Uppdragets syfte är att förstå Drako bättre där han vistas i en för honom fullkomligt obekant värld utan nära och kära. Utanförskap är bara förnamnet.


I korta ordalag innebär det interaktiva greppet att spanaren (alltså läsaren/lyssnaren) bjuds in till SANN-nätverket att parallellt med andra göra reflekterande fältrapporter i slutet av varje huvudkapitel och däremellen genomföra ett antal fältuppdrag, som har prova-på-karaktär, som skärper sinnet. Om du undrar, SANN står för Sot-Akademins Nya Nätverk. 


Flerdimensionell

Boken består nu av interaktiva berättelser som läsaren skapar själv, utanför min kontroll och den linjära storyn, som jag har full koll på. Vanliga barnböcker brukar vara linjära. Gemini är van att supporta linjära berättelser. Vi är båda ute på ovan mark och där vill jag vara.

Det här interaktiva greppet påverkar bokens identitet, den blir flerdimensionell, har en berättelse i berättelsen, som förhoppningsvis uppskattas  av målgruppen. Och jag är nöjd med det. Mer än nöjd.

Ja, sen har jag ju en önskan om att kartor och annat ska vara klickbara i den digitala utgåvan, vilket ytterligare är en dimension av interaktivitet. 


Framtidens berättande

Sakta men säkert närmar jag mej lärandet om, och konkretiseringen av, vad ett framtida berättande kan vara (vilket var min diffusa vision). Något jag inte är ensam om, det här är en rörelse.
Eller så dillar jag bara krångligt snömos? Därom lär det finnas olika uppfattningar.





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

20. Svar från förlag

Bild
Jag lämnade in manuset en onsdag och dan därpå åkte jag på minisemester till Köpenhamn. Här ska passas på att vila och väntas på svar i 6-10 veckor. Minst.  Svar redan dan därpå Döm av min förvåning när jag fick svar redan dan därpå, torsdag.  "Hej Bente Kaj, Tack för ditt mejl och ditt barnboksmanus Vingarna lyfter. Vår barnboksutgivning består nästan uteslutande av översatt litteratur och med en ytterst liten andel skönlitterära böcker för den här ålderskategorin så är vi tyvärr inte rätt förlag för din bok. Vi ber i stället att få önska lycka till hos någon av våra trevliga branschkollegor. Bästa hälsningar, Manusredaktionen  Lind & Co" Den såg jag inte komma Va, är jag refuserad för att jag skriver på svenska?!! Ingenstans har jag uppfattat att Lind & co nästan bara ger ut översatta barnböcker. Googlar man så är svaret att Lind & co har omfattande utgivning av svenska barnböcker. Men om man tittar på hemsidan med särskilda skarpögda utlands-glasögon, så sy...
Läs mer

11 Uppläsare

Bild
Ett första röstprov- av en man Jag bjöd in Henrik  på middag och provläsning.    Jodå, Henrik kom, gärna, lagade maten till kulinarisk nivå (för den som inte vet, han är före detta kock på elitnivå), men han var betydligt mer motsträvig till att provläsa. Jag ville åt hans Solna-tugg och han klagade på att han inte fick tillstymmelse till förberedelsetid.    "Jag vill bara spela in din röst för att förstå om den passar i sammanhanget." "Men den har du ju inspelad timtals sen tidigare", tyckte han.  Det har han har rätt i, jag intervjuade honom inför arbetet med Gul jonne och har därför många 10-tals timmar inspelning med hans röst. Men jag stod på mej och han läste.  Dessutom skummade han igenom hela manuset. Min förhoppning var, förutom få höra hans röst i detta nya sammanhang, att han skulle komma med tokiga uppslag, idéer eller ifrågasättande.  Några nya idéer kom han inte med, men han pekade på inkonsekvenser i manuset. T ex att Drako kan fly...
Läs mer

9 Paralellberättelse

Bild
Början på en parallellberättelse är född I bloggen nr  7 Dummy och dramaturgi  skrev jag att en ny tanke gjorde entré i min hjärna. Den om att ha en ordlös parallellberättelse. Nu är idén delvis kläckt, och det är inte av mej. Men jag var en välkomnande barnmorska till idén. I slutet av januari träffades Henrik och jag över en öl och en hamburgare på en ganska nyöppnad krog i närheten. Henrik är huvudpersonen i min roman  Gul jonne som kom ut för några år sedan och han är numera en god vän. Vi umgås då och då, oftast över en öl, och då brukar vi berätta om vad som sig tilldragit haver sen sist i våra väldigt olika liv, han glassmaskinteknikerns och jag författarens. Så jag berättade om min nuvarande författarbubbla och om de första trevande stegen att skriva manus. Jag berättade om berättarperspektivet,  om draken som huvudrollsinnehavare och berättarröst, med tvillingarna som sidekick,  och de första sidorna i manuset. Han fnissade lite. Och så sa han: ...
Läs mer