11 Uppläsare
Ett första röstprov- av en man
Jag bjöd in Henrik på middag och provläsning.
Jodå, Henrik kom, gärna, lagade maten till kulinarisk nivå (för den som inte vet, han är före detta kock på elitnivå), men han var betydligt mer motsträvig till att provläsa. Jag ville åt hans Solna-tugg och han klagade på att han inte fick tillstymmelse till förberedelsetid.
"Jag vill bara spela in din röst för att förstå om den passar i sammanhanget."
"Men den har du ju inspelad timtals sen tidigare", tyckte han.
Det har han har rätt i, jag intervjuade honom inför arbetet med Gul jonne och har därför många 10-tals timmar inspelning med hans röst. Men jag stod på mej och han läste. Dessutom skummade han igenom hela manuset.
Min förhoppning var, förutom få höra hans röst i detta nya sammanhang, att han skulle komma med tokiga uppslag, idéer eller ifrågasättande.
Några nya idéer kom han inte med, men han pekade på inkonsekvenser i manuset. T ex att Drako kan flyga redan i del A när han lär sej flyga först i del C.
En grop av bara skit
Sen går tiden och jag ramlar ner i en grop där jag undrar vad jag håller på med, allt verkar ju vara bara skit. En konsekvens av att manuset för första gången möter någon annan? Eller bara ett vanligt tillstånd i skrivprocessen. Det är definitivt inte kul hela tiden.
Men så går några dar till och jag är åter uppe på hästen. Jag har laddat uppläsningen till datorn och lyssnat på den och ja, jag tror att det blir toppen.
Ett andra röstprov - av samma man, men skulle kanske vara en kvinna
Sen gick veckorna medan jag jobbade med manuset. Ny middag, nytt uppläsningsprov. Den här gången var Henriks motvillighet än större och resultatet inte lika bra. Dessutom kom jag på att det är barn som snackar med varandra, och då skulle det nog passa med en kvinnoröst. Och till det har jag några kandidater.
En tredje röstprov - av ett barn
Efter ytterligare några veckor, det blev sportlov och jag fick besök av mitt 11-åriga barnbarn från Karlstad. Vi skulle ha haft spelhåla med Solna-kusinerna, men av någon anledning kom dom inte. Så jag stoppade manuset i handen på henne. Hon läste hela manuset och jag berättade om min uppläsningsutmaning. Så hon lånade villigt ut sin röst till provläsning. Och ja, det kanske funkar. Hon är pepp så det förslår, har läst in hela första delen av manuset. Nu är hennes föräldrar engagerade som öron när hon lästränar för publik. Dessutom var hon värdefull rådgivare i valet av bokens titel. Det återkommer jag till i en senare blogg.
Vi har också lyssnat på andra barnböckers uppläsningar, och det verkar vara ovanligt med barn som inläsare, men när det förekommer så skrivs det om det i positiva ordalag. Barn har mera igenkänning till en barnröst än en vuxenröst.
Jag läste på. Uppläsande barn är inte vanligt, men förekommer. Om uppläsningen är trovärdig och engagerad med nyanserade karaktärer, så är en barnröst oslagbar. Men, om uppläsningen är platt och oengagerad, så är barn skoningslösa. Så nu håller jag tummarna för att barnbarnets uppläsning håller måttet. Jag vill tro det, hon är en ambitiös dam med många gåvor, bla musikaliska. Hur det är med de teatraliska vet jag inte. Än.
Tidigare bloggar i serien
Kommentarer
Skicka en kommentar