10 Berättare

Från berättarperspektiv till point of no return

Arbetet med dummyn, som utgick från mina "fragment", sade mej med önskvärd tydlighet att dramaturgin har uppenbara brister. Ointressant, helt enkelt.
Med visst inre motstånd satte jag mej därför att skriva en händelsekedja, sida för sida, enligt dummyn. Ibland med taffliga försök till rim.


Från allvetare till drakens perspektiv

Under skrivandet märkte jag att jag skrev utifrån den allvetande betraktarens perspektiv, lite "von oben", distanserat. På skoj provade jag att skriva ur drakens perspektiv. Då hände det grejer. Det blev plötsligt kul att skriva.

När jag satt och föreställde mej drakens perspektiv, behövde jag ha en känsla för hans sort. Jag tänkte mej draken som en, typ, övervintrad dinosaurie och att han låg där, nyväckt i sitt ägg, och var rädd för att det var en köttätande rovdinosaurie som närmade sej för att äta upp honom i ett glufs. 

Med Geminis hjälp lärde jag mej om dinosaurier. En av de värsta köttätarna var T-rex, alltså Tyrannosaurus Rex. Men han är amerikan. Jag ville ha europeiska förebilder. Gemini igen. I Europa (Portugal) heter hans motsvarighet Torvosaurus, en 10 meter lång värsting med stort huvud. Vilka europeiska växtätare fanns samtida med Torvosaurus? Jag hittade tre.  En av dem var Draconyx.

Så här ser han ut, sötnosen.

Draconyx, drake, eureka! Jag har min dinosaurie, han finns som förebild, ser ut så här och ganska snabbt blev han en hane med namnet Drako. Jag får hyfsa till honom lite för att passa min digitala penna, och sätta vingar på honom för att kunna vara den flygande drake han blir senare i storyn. Han har nåt som liknar näbb, vilket ante mej, gott om tänder och starka ben att springa fort med, kloliknande händer (draconyx betyder faktiskt drakklo) och så äter han ormbunkar, fräken och palmkottar. Växter som fortfarande finns, men inte precis i grösaksdisken på Hemköp. Perfekt.

Min ambition är inte att vara vetenskapligt korrekt. Nej, min ambition är att hitta näring till min story, var den än finns. T ex här i jura-perioden.

Ja, så här provar jag mej fram, det är en del av processen.


Manusprov "Mötet"

Nu ser inledningen ut så här, utifrån drakens perspektiv.  
Kursiv text är anvisningar till produktionen och färgerna är till för att underlätta uppläsningen och skilja de två barnrösterna åt.  Fotnoter förkommer också med diskret placering på uppslaget och de ska inte läsas in.

Klamp, klamp, klamp!

Vem fan väcker mig ur sköna sömnen?

Duns duns

Tänk om en hungrig Torvosaurus glider förbi? Då blir man lunch direkt.

Duns duns

Noll respekt för vilan!

Duns duns

Bäst jag knackar så de fattar att de stör.

KNACK!

Oops, skalet spricker. Det blir ett hål. Ett öga stirrar på mig. Jag ska just till att säga nåt, men ögat hinner före.

”Vad äj du föj nåt?”

”Jag e en drake, en Draconyx. Och vad e du då?”

”Jag äj T1! Sej du inte att jag äj en människa?”

”Jag e nykläckt, vettu. Du e den första jag ser. Men vissa grejer känns ändå bekanta, och du e definitivt inte en av dem.”

”Jag fattaj. Du sej inte ut som folk du hellej. Lite lökig, faktiskt.”

”Ser jag dubbelt? E du två?”

”Nä, vi är två olika. Tvillingar, enäggs. Kommer från samma ägg liksom. T2 heter jag.”

”Jahaa. Jag fattar.”

Tankebubbla. Tvillingar på väg ut ur ett ägg.

”Brr. Jag fryser. Torka mig! Och jag e helt tom i kistan, ge mig käk! NU!”

”Vad ätej du då?”

”Bara det vanliga, ormbunkar och sånt. Veggie, vettu?”

Signe torkar draken med sin tröja och stoppar honom i sin ryggsäck. De går hemåt.

Just då störtdyker en stor svart ande ner mot mig från skyn.

 

Draconyx var en mindre, fredlig växtätare medan Torvosaurus var en av de största rovdinosaurierna under juraperioden. Torvosaurus var Europas svar på den senare amerikanska Tyrannosaurus rex (T-rex).

Dialekt
Här nånstans blev det roligt att skriva, det rann på. Med valet av draken som en berättande dinosaurie, bl a med karaktäristiska matvanor och dialekt, Solna-tugg med inslag av Blå linjen, för han är ju kläckt och uppvuxen i Solna. Han börjar anta karaktären av en sorglös, glad och ganska kaxig snubbe. Jag utelämnar tvillingarnas namn här, för det är ännu inte klart vad de faktiskt ska heta. T1 har talfel, kan inte säga R så det blir J istället, men det växer bort senare i berättelsen.


Fotnoter
Jag förklarar i fotnoter "fakta", t ex om Drakonyx, hans färdigheter och matvanor. Det visar sej rätt snart att han inte tål människomaten, som bildar gaser i magen och som gör att han fiser svaveldoft hej vilt. 


Point of no return

Med dessa val bygger jag hela berättelsen. Kråkan, som jag presenterade i förra bloggen, är också viktig, och förekommer bara som en skugga, en ande, i första avsnittet. 
Det ska visa sej att jag kommit till berättelsens "point of no return". 
Men det vet jag inte just här. Det tog ett tag att fatta, faktiskt. 

Dessa val är avgörande för om storyn fångar läsaren/lyssnaren. Och för den skull också förlag, om jag får för mej att prova den vägen. 


Tididgare bloggar i serien


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

20. Svar från förlag

Bild
Jag lämnade in manuset en onsdag och dan därpå åkte jag på minisemester till Köpenhamn. Här ska passas på att vila och väntas på svar i 6-10 veckor. Minst.  Svar redan dan därpå Döm av min förvåning när jag fick svar redan dan därpå, torsdag.  "Hej Bente Kaj, Tack för ditt mejl och ditt barnboksmanus Vingarna lyfter. Vår barnboksutgivning består nästan uteslutande av översatt litteratur och med en ytterst liten andel skönlitterära böcker för den här ålderskategorin så är vi tyvärr inte rätt förlag för din bok. Vi ber i stället att få önska lycka till hos någon av våra trevliga branschkollegor. Bästa hälsningar, Manusredaktionen  Lind & Co" Den såg jag inte komma Va, är jag refuserad för att jag skriver på svenska?!! Ingenstans har jag uppfattat att Lind & co nästan bara ger ut översatta barnböcker. Googlar man så är svaret att Lind & co har omfattande utgivning av svenska barnböcker. Men om man tittar på hemsidan med särskilda skarpögda utlands-glasögon, så sy...
Läs mer

11 Uppläsare

Bild
Ett första röstprov- av en man Jag bjöd in Henrik  på middag och provläsning.    Jodå, Henrik kom, gärna, lagade maten till kulinarisk nivå (för den som inte vet, han är före detta kock på elitnivå), men han var betydligt mer motsträvig till att provläsa. Jag ville åt hans Solna-tugg och han klagade på att han inte fick tillstymmelse till förberedelsetid.    "Jag vill bara spela in din röst för att förstå om den passar i sammanhanget." "Men den har du ju inspelad timtals sen tidigare", tyckte han.  Det har han har rätt i, jag intervjuade honom inför arbetet med Gul jonne och har därför många 10-tals timmar inspelning med hans röst. Men jag stod på mej och han läste.  Dessutom skummade han igenom hela manuset. Min förhoppning var, förutom få höra hans röst i detta nya sammanhang, att han skulle komma med tokiga uppslag, idéer eller ifrågasättande.  Några nya idéer kom han inte med, men han pekade på inkonsekvenser i manuset. T ex att Drako kan fly...
Läs mer

9 Paralellberättelse

Bild
Början på en parallellberättelse är född I bloggen nr  7 Dummy och dramaturgi  skrev jag att en ny tanke gjorde entré i min hjärna. Den om att ha en ordlös parallellberättelse. Nu är idén delvis kläckt, och det är inte av mej. Men jag var en välkomnande barnmorska till idén. I slutet av januari träffades Henrik och jag över en öl och en hamburgare på en ganska nyöppnad krog i närheten. Henrik är huvudpersonen i min roman  Gul jonne som kom ut för några år sedan och han är numera en god vän. Vi umgås då och då, oftast över en öl, och då brukar vi berätta om vad som sig tilldragit haver sen sist i våra väldigt olika liv, han glassmaskinteknikerns och jag författarens. Så jag berättade om min nuvarande författarbubbla och om de första trevande stegen att skriva manus. Jag berättade om berättarperspektivet,  om draken som huvudrollsinnehavare och berättarröst, med tvillingarna som sidekick,  och de första sidorna i manuset. Han fnissade lite. Och så sa han: ...
Läs mer